Öis- Gefle..

Jag hade ju lovat min kära älskling att vara upp tills han kom hem från jobbet inatt, till hans förvåning var jag dety oxå..  Han skickade sms kl 03:53 och skrev - "Jag är hemma om 15 min så du kan gå ut då."
Jag gick ut då och väntade med vovve i pjamas. Det blev att man gick å la sig halv 5 i morse. Vaknade första gången vid 9 men dum i huvudet som jag är gick jag å la mig igen, och vaknade vid halv 1. Fick ett mess från mamma som frågade ifall jag ville fika med henne, och det ville jag såklart. fick hoppa in i duschen för att möta mamma och gå å köpa chockladkaka med grädde, till det hade vi hallon te. Stannade där i några timmar för att gå hem och byta om till sjukvårds kläder för match på ullevi.  Öis- Gefle

Det kändes som en dålig dag innan vi ens gick in på gamla ullevi, blev placerad i öisklacken å jag var överlycklig. Tänkte " Ska jag äntligen få stå i öisklacken"  tillsammans med älsklingen. Det var inte så mycket folk som det brukar men det var ändå stämning. Men som sjukvårdare måste man vara neutral å inte bli över exalterad och så vidare, men det blir ju lätt att man ändå klappar å så.,..

.. så kom förstå målet i 4:e min och det kändes så gött.. efter det målet kändes det som domarn var på gefles sida, mycket domslut som inte var roliga. stämning höjdes mer och när andra målet kom trodde jag att mina öron skulle spricka. Men snabbt efter 2:a målet kvitterade Gefle med  ett mål och jag trodde väl inte men hoppades att vi skulle kunna få vår första 3 poängare, men tji. dtrax innan avblås kvitterade Gefle och jag sket i neutraliseringen och levde mig in i matchen. Det vi har problem med är att vi kan inte hålla en ledning.

Det känns som en förlust, men ett poäng e bättre än ingen.

Äntligen.......

.......... semester...

två välbehövda veckor fyllda med lugn och otidiga mornar.. Men det regnar som som vanligt.
Dessa två veckorna ska jag bara ta det lugnt och inte göra något särskilt, bara ta hand om mig själv.
Har som mål att gå ut och gå en timme bara, det enda målet jag har.

Det har varit en riktikt jobbig vår för mig både privat och jobbmässigt, har mått jävligt dåligt och har tänkt mycket på det alternativet, men faktiskt alltid rest mig upp igen.

på jobbet har vi en kollega som man inte kan kommunicera med, för hon gör ändå som hon själv vill, vet inte hur många gånger vi har pratat om att göra på ett visst sätt, som ändå inte har blivit så, det gör mig så trött.

men nya tag till hösten hoppas jag på! Jag och E har pratat nu under dessa två veckorna F har varit borta, barngruppen har varit helt annorlunda. Vi har lite ideer som vi ska försöka få igenom men F kommer inte att vara helt nöjd med dem kan jag tänka mig. känns bara som om hon klagar på oss hela tiden, vi gör inte som hon vill. Jag vågar inte säga emot för mycket heller, jag e ju "bara" vikarie fram till Oktober ut. men hoppas på längre, åtminstone året ut.  Känns inte helt okej att starta upp något som kan bli bra å sen får jag gå. då säger jag bara stackars E som ska gå igenom allt en gång till.



Är det meningen att alla tankar ska rulla runt i huvudet? hit och dit! så mycket jag vill men inte kan eller får. det känns som om det inte finns någon ände på dem, baar kringlar runt där uppe. nä bäst att gå å diska färdigt innan jag brinner upp..